Smärtan gjorde att jag började min resa innåt för några år sedan, för att hitta inre harmoni,kunna acceptera min sjukdom ( vilket jag tyvärr inte gjjort ännu ), bli stressfri och förhoppningsvis få mindre smärta i kroppen. Målat har jag gjort hela livet och det är verkligen terapeutiskt (hm…tror det stavas så ) för mig.
Fick värk redan -98, men fick min diagnos fibromyalgi 2004, inget roligt med diagnos, men det blev ändå skönare med att få det på papper. Fibromyalgi är en reumatisk sjukdom som inte syns och därmed har man inte så lätt att bli trodd av allmänheten, myndigheter och samhälle. Smärtan förflyttar sig i kroppen, så där jag hade ont i går kan ha hoppat till ett annat ställe idag, det ända man vet är att den alltid finns och kommer alltid att finnas, frågan är bara hur barmhärtig den ska vara idag ?
Jag har haft en ganska bra period i ca 2 år och har kunnat jobba mellan 30 – 50 % men de sista månaderna har min värk bara ökat, man känner sig väldigt sårbar. På sista tiden har jag bara kunnat promenera ca 1 km, sedan har det brakat ihop i mina fötter framför allt, men även andra delar av kroppen har fått sitt vad gäller ökad smärta. Det kan sitta i 1 dag, men 2 – 3 dagar är inget ovanligt. Då kan jag knappt gå över köksgolvet, det tar lååång tid komma upp ur sängen, men jag kommer upp, jag stödjer mig och försöker gå över köksgolvet, det är dock inte alla förunnat att kunna göra. Viktigt att komma ihåg när man har ont…
Då min smärta är urjobbig blir mina tavlor speciella, dessa tavlor är dock inte färdiga ännu, men här får ni en liten titt 
Hmm…blev visst lite konstigt med storlekarna…ja,ja värre saker har ju hänt!
Trots min sjukdom så försöker jag att se livet positivt, har fått möta fantastiska människor som jag nog aldrig skulle ha mött annars, tack vare min sjukdom. Det är jag djupt tacksam för.
I morgon är en ny dag…med nya händelser och förhoppningsvis mindre värk.
Var rädd om dig och dina kära
Kraam
Maria
